Idag gick vi upp och var klara för avresa klockan 6:15. Det vara bara fyra av oss som var kvar på gården där lägret vi har varit på ägde rum. Arlanda ligger faktiskt rätt långt ifrån Stockholm och ligger närmare Uppsala.
Flyget ifrån Arlanda var tämligen tråkigt och inget speciellt hände. I london fick vi sitta och vänta ett tag, och det blev enorm kö bildning till när vi skulle igenom säkerhets kontrollen. Alla dessa förbannade säkerhets kontroller man blev otroligt trött på dem, värt att tilläga var att jag var den första som pratade med någon Japan under min resa, dock var det fyra st tanter men i alla fal det är värt att skriva. De spred sedan vidare att jag var svensk till resten av alla japaner i kön.
Till slut kom vi dock iväg, jag vet inte om det är mannen i mig eller bara lyckan av att få komma iväg, men jag kände mig jätte glad när motorerna startade och planet började skaka och man trycktes lite mysigt bakåt. Mycket trevligt.
Jag hamnade bredvid en Japan vid namn Yuki, som hade rest runt i Europa i en månad, Vi snackade till och från resan. Resan gick mycket snabbare än man trodde, man sov några h , såg på lite filmer, vi hade 18 st tv kanaler, dock loppade de filmerna och serierna på den, och alla var kassa. Och maten var väl si så där.
Nu sitter vi på Narita och väntar, och fördriver tiden med att stirra ut alla Japaner, det verkar också som om nästan alla är förkylda, Det är omkring 12 grader ute och solen lyser.. vilket helvete.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
1 comment:
Omedetou, Hampus-kun (nej inga katakana uttalningar här)! Antar att det inte känns så verkligt än, själv tyckte jag det var lustigt när jag kom hit. Var inte förräns jag träffade värdfamiljen som jag kände mig som en utbytesstudent. Vid flygplatsen kände jag mig bara som en flummig turist.
Jag hoppas du kommer ha ett bra år här, vilket jag ej tvivlar på.
Gambatte ne!
Post a Comment