Jag lever!

Många som ber om uppdateringar lite oftare, kan säga det är lite svårt att uppdatera utan internet samt min dator iblad, jag uppdaterar då jag kan och har tid.

Var som sagt ett bra tag sedan jag uppdaterade nu så en del har hänt
Skolan går på som vanligt, jag har börjat sova ibland på lektionerna lärarna bryr sig inte om det så mycket och ibland är man bara trött !

Jag har varit på en BBQ med de kristna missonärerna i deras hem. Deras dotter hde kommit hem till Japan för att presentera hennes påtänkta man inför hennes föreldrar, och då passade de på att bjuda in deras kristna vänner runt om där de bor. Det hela var mycket roligt och jag åt glass för första gången sedan jag kom till japan, var härligt att sätta tänderna i något sånt igen. Glass är inte speciellt populärt i japan och rätt dyrt som alla andra mjölk produkter.

Senare den veckan var jag på en till BBQ denna gången så hade min engelska lärare bjudit in mig till " English conversation school" s BBQ. Det är en skola efter skolan för de som vill bli ännu bättre på engelska. Denna skolan är lite annorlunda när den bedrivs inte på samma sätt som de vanliga japanska "Cram schools" denna är styrd av en amerikansk kvinna ifrån Alaska och hennes man. De tror inte på samma sätt som japanerna att man ska ha test hela tiden och lärarna bara pratar utan att elverna för använda sina engleksa kunskaper lite mer. Jag drog även med mig den brasilianska uppbytestudenten till denna BBQ, han är en roligt kille som älskar manga överallt annat på jorden, men han är inte extremt geekig som kunde tro, han tränar även mycket kampsport han. Hur eller hur finns det en mångd utlängar i tanabe fler än man kan tro, så vi snackade om allt möjligt, sjöng lite engelska sånger och annat.

Dagen efter det så åkte jag hem min Klubb till "distriks tvävlingen" i shorinjikempo. På bussen ditt skulle alla vara så tysta, detta kunde jag förstå efeter som det fortfarande var rätt tidigt på morgonen. Men att fortfarande skrika "hai" varje gången någon säger något tycker jag man kan hålla till träningen och inte utan för men men. Hur eller hur så ägde min shorinji klubb upp alla de andra i wakayama helt klart, vi var även de största. De var kul ibland och ibland rätt tråkigt, fick ont i foten av att stå upp hela dagen.

De hade en detbatt dag iskolan, där elverna fick ställa sig upp och säga vad de tycker om olika saker i skolan. Jag har aldrig sett så dåligt folk på att prata inför publik som japanarna. Det var en tjej man hörde inte ett smack vad hon sa, fast hon stod framför en mikrofon. hon stod med huvudet nerböjt och guppade på sina skor. Hon pratade i miken 5 gånger, sa samma sak men igen hörde vad hon sa. Så till slut gav de upp att be henne upprepa vad hon säger.

Det har väl hänt mer men man glömmer saker så lätt, Varit här i 3 månader nu, känns rätt gutt faktiskt. Längtar hem ibland och ibland inte det rullar på som vanligt. Ledsen att jag itne fick gå ut med er på CIS hade varit roligt. Hoppas alla de som jag inte kommer se igen ha det bra !